
Ta del av den senaste forskningen om ledarskap här på bloggen eller på resten av sajten. Detta är den mest kompletta sajten om ledarskap på svenska. Tack för ditt besök.
6 nov. 2021
Ett karismatiskt ledarskap har en lång historia. Det kan kopplas tillbaka till bibeln och en religiös syn på ledarskap. Därefter har det utvecklats inom ämnen som sociologi och psykologi. Ledarskapsforskare har i någon mening tappat intresset för karismatiskt ledarskap men det är ändå ett intressant synsätt för att förstå ledarskap både historiskt och i vår samtid.

Max Weber, en av grundarna av det vetenskapliga ämnet sociologi, föreslog tre olika sorters auktoritet. Ett av dem kallade han karismatisk auktoritet. Karisma, menade Weber, står för en individs personlighet som gör att personen sticker ut från vanliga människor genom att framstå som övernaturlig, som en supermänniska eller åtminstone en person med särskilda krafter och kvalitéer. Det är viktigt att poängtera att det inte nödvändigtvis är egenskaper som en person i ledningsposition har utan att hen uppfattas så i sin sociala omgivning. Det handlar om en social relation mellan ledare och följare.
Karismatisk auktoritet är enligt Weber det som gör att följarna vill låta sig ledas. En person med karismatisk auktoritet har vad följarna uppfattar som något de behöver för att låta sig ledas. Personen med karismatisk auktoritet är i någon mening en dynamisk person som bidrar till att skapa relationell lojalitet och trohet. Senare ledarskapsforskare, som John Adair, kallar denna typ av auktoritet för personlig auktoritet och betraktar karisma som en av fler sidor av en person som kan bidra till att auktoritet uppstår kring en person.
Karismatiskt ledarskap kom något senare, av Robert Houser, att beskrivas som en ledarskapsteori. Då med ett större fokus på ledaren själv än de sociala band som uppstår mellan ledare och följare. Men även en mer individinriktad och psykologisk teori om karismatiskt ledarskap behöver sätta karisma i relation till den sociala omgivningen och social kategorisering. Karismatiskt ledarskap kan uppfattas som något av en tautologi då karisma är en effekt som skapar följare och därmed implicerar karisma ett ledarskap.
Karisma har ett religiöst ursprung. Det stod ursprungligen för någon som fått heliga krafter av en gudom. Weber valde att använda termen på ett bredare sätt för alla som drar till sig följare genom sitt sätt att vara. Det kan handla om religiösa ledare men också militära ledare, politiker, artister eller ledare för mindre grupper som några nära vänner eller skolkamrater kan beskrivas som karismatiska.
Karisma är en relation mellan ledare och följare. Man kan inte vara karismatisk allena. Det är alltid genom någon annan och med någon annan man framstår som karismatisk. Det är andra som i någon mening ger en ledare auktoritet. För att förstå detta synsätt rätt ska man också ha med i bilden att en karismatisk ledare kan tappa sin karisma, sin strålglans, om följarna inte längre finner personen värdig den givna auktoriteten. De kan mycket väl välja att byta ledare. Även om vi tror, och gärna vill tro, att en karismatisk ledare är som en magnet som drar människor till sig är det minst lika mycket en grupp som behöver en ledare av karismatisk karaktär som drar ledaren till sig eller bidrar till att en person i gruppen får ledarstatus. Gruppen kan också lösas upp och då finns inget karismatiskt ledarskap kvar. Personens auktoritet tappar sin aktualitet.
Karismatiskt ledarskap är associerat med en mission. Det finns någon form av samspel mellan ledarskap, följarskap och mission. Alla som ingår i gruppen är i någon mening intresserade av att utföra en viss mission, att uppnå något det tror på. Det är inte ledarens mission som ledaren övertygande får en grupp individer att följa. Det är missionen som attraherar gruppen och det är missionen som gör en viss ledare rätt för att leda. På grund av missionens natur är det passande att ha en karismatisk ledare. Därför uppstår någon som har vad som behövs för att genomföra missionen och för att samla gruppen. I någon mening behövs alla tre faktorerna för att karismatiskt ledarskap ska uppstå och de samverkar hela tiden.
Elon Musk, VD för både Tesla och Space X, har en mission som välutbildade, kreativa och högpresterande individer vill vara delaktiga i. De uppfattar hans mission som omvälvande och något helt nytt som världen troligtvis behöver för att överleva eller åtminstone utvecklas till en ny nivå. Om man tittar på Musk som person är det inte säkert att han har karismatiska drag men när man betraktar hans storslagna missioner med elbilar och rymdresor till Mars förstår man attraktionen som i sin tur bland följarna kan få honom att framstå som en karismatisk ledare. En sann visionär.
27 okt. 2021
Behövs ledarskap egentligen? Kan inte en grupp eller en organisation fungera utan ledare? Det är högst troligt att ledarskap behövs. I grunden handlar det om två orsaker. I detta inlägg får du förklaringar på dessa två orsaker.
Det finns ett flertal faktorer som håller samman en grupp. I det långa loppet är det ändå så att ledarskap behövs som en avgörande faktor för att en grupp av individer ska fungera tillsammans. När det gäller grupper som består av en familj, som består av nära vänner eller som består av en grupp där individerna identifierar sig med varandra och gruppen uppstår spontant ett ledarskap. Hur detta ledarskap uppstår förklaras av social identitetsteori.

Det handlar om att man som gruppmedlem får någon att identifiera sig med, något att se som sin förebild. En individs sociala identitet hjälps i hög grad av att det finns ett ledarskap. Samtidigt är det viktigt att veta att ledarskap inte är synonymt med en individ. En grupp kan ha ett delat ledarskap där två eller flera individ leder gruppen. Antingen omväxlande eller gemensamt.
Man ska också ha klart för sig att ledarskap inte innebär att en person bestämmer eller kontrollerar resten. När det handlar om att hålla samman en grupp kan en person eller några få vara den sammanhållande faktorn och det har inget med bestämmande, makt eller kontroll att göra.
Ledarskap handlar om att uppnå ett gemensamt mål. Det behövs två för att nå ett gemensamt mål och det behövs också två för att ledarskap ska uppstå. En leder och en följer.
Ledarskapet finns där för att peka ut en riktning, d.v.s. förmedla gruppens mål på ett tydligt och begripligt sätt. Ledarskapet finns också där för att få gruppen att röra sig som en enhet mot det gemensamma målet.

Ibland behövs det tillsägelser, instruktioner eller uppmaningar för att en eller flera ska agera som en enhet mot målet. Poängen är att ledarskapet är den faktor som påverkar gruppens medlemmar att göra det som behövs för att agera gemensamt.
Ledarskapet kan vara den faktor som koordinerar allas insatser för att gemensamt nå målet. Om det t.ex. handlar om att en grupp individer tillsammans ska ro en båt är det ledarens uppgift att få alla att ro samtidigt och som en kraft. Om det t.ex. handlar om att lösa ett problem är det ledarens uppgift att få varje medlem att bidra med det som hen är bäst lämpad för så att gruppen och processen på väg mot mållet drar mest nytta av insatsen.
Att arbeta gemensamt mot ett mål innebär troligtvis någon slags förändring. Ledarskap finns för att åstadkomma förändring. Det är den andra orsaken.
Går det att hålla samman en grupp utan ledarskap? Går det att uppnå ett mål och få en grupp att röra sig i en viss riktning utan ledarskap? Den som svarar ja på dessa frågor är troligtvis fortfarande fast i föreställningen att ledarskap innebär att en person styr resten. Om man istället definierar ledarskap som en process som håller ihop en grupp och får en grupp att röra sig som en enhet mot ett givet mål, är det svårt att svara ja. Denna process är en kommunikativ process där flera parter är inblandade och gemensamt organiserar sig för att uppnå målet. Det är något helt annat än att en individ bestämmer över andra.
Svaret blir därför att det inte går att åstadkomma något utan ledarskap så länge man är två eller fler. Svaret på frågan varför ledarskap behövs är att ledarskap behövs för att hålla samman en grupp och att få gruppen att unisont uppnå ett mål. Det är fullt möjligt att åstadkomma det ena utan det andra men det är sannolikt så att man måste hålla samman en grupp för att unisont uppnå ett mål.
1 okt. 2021
De forskare som har ett kompetensperspektiv på ledarskap menar att man behöver en viss uppsättning kompetenser för att bli en bra ledare. Enigheten kring vilka komeptenser som behövs är inte alltid så hög. En sak som de flesta ändå måste enas kring är skillnaden mellan generiska och specifika kompetenser. Det är dessa två kompetenser som är i fokus i detta inlägg.
Generiska kompetenser är sådana man behöver oavsett i vilken typ av bransch eller i vilken typ av organisation man är ledare. Exempel på generiska kompetenser är analytisk kompetens, organisationskompetens och kommunikationskompetens. Detta måste man kunna oavsett var man leder eller på vilken nivå.

Vissa menar att problemhantering, beslutsfattande och kreativitet är generiska kompetenser. Det kan de delvis vara men det krävs inslag av specifika kompetenser när det gäller förmågan att lösa problem, fatta beslut och att vara kreativ.
Även personer som inte är ledare av något slag kan ha dessa kompetenser och ha fördel av det i vardagen både privat och professionellt.
En specifik kompetens för sådant som har med expertkunskaper att göra, professionsrelaterade kunskaper och sådant som rör en viss bransch. Om man ska leda en verksamhet inom modebranschen behöver man ha en hel del kunskaper om mode, design och hur branschen fungerar. Det räcker inte att man är duktig på att analysera, lösa problem eller kommunicera väl.
Om man ska leda en verksamhet inom utbildningssektorn behöver man känna till en hel del om pedagogik och didaktik, hur skolor är organiserade och hur lärare är som yrkeskår. Detta är exempel på specifika kompetenser. Detta är också de flesta forskarna eniga om.
De kompetenser som det kan råda oenighet kring är förmågan att formulera tydliga och rimliga mål, en förståelse kring en specifik organisationskultur, en förmåga att hantera problem och en förmåga att vara kreativ. Man behöver förståe den egna kärnverksamheten väl för att kunna sätta upp tydliga och rimliga mål för hur verksamheten ska utvecklas på sikt. Man måste också vara duktig på att formulera mål och förmedla dem vidare till medarbetarna i organisationen. Därför är det en specifikt kompetens.
En god förståelse för den egna organisationskulturen kräver att man har vistats i organisationen en tid. Man behöver också ha god insyn i hur verksamheten är strukturerad och organiserad. Man kan inte leda mot den egna strukturen och organisationskulturen. Man måste leda med och genom verksamhetens struktur och organisationskultur. Den enda andra möjligheten är att ändra strukturen och organisationskulturen. Det senare tar ofta lång tid vilket talar för att man även i sådana fall måste ha utvecklat mycket specifika kompetenser som är kopplade till den egna organisationen.
13 sep. 2021
Hur kan man som ledare få en grupp att svetsas samman och fungera som en enhet? Vissa kallar det team spirit. Andra kallar det laganda. Vanligtvis går det under benämningen gruppsammanhållning. Vad det handlar om är framgångsrika grupper som utför vad de har fått i uppdrag och gör det bra.

Eftersom team spirit är ett något oklart begrepp inom vetenskapen får man titta på det som har gjorts med den benämningen och sedan vad som har gjorts med motsvarande innebörd men med annan benämning. Läs mer om hur man skapar bra sammanhållning i gruppen, vilken sorts ledare man helst ska vara och vilka effekter som god sammanhållning leder till.
God sammanhållning bygger på det som inom socialpsykologi kallas entitativitet. Det som gör vissa grupper mer sammansvetsade än andra. Det som utmärker hög entitativitet är:
Att åstadkomma likhet i ett team är svårt eftersom dessa grupper ofta är sammansatta av personer med olika expertis som kan komplettera varandra. Det man kan göra som ledare är att skapa en känsla av yttre likhet, till exempel lika dana kläder som är framtagna för jobbet och i samtal lyfta fram inre likhet. Det är viktigt att fokusera på det man har gemensamt, inte skillnader.
19 aug. 2021
Vad menas med en ledares karaktär? Ledarskapsforskare har börjat intressera sig för det allt mer. I detta inlägg ska ett förslag på vad en ledares karaktär bygger på presenteras. Först ska ordet karaktär redas ut. Därefter vad som menas med en ledares karaktär eller ledarskapskaraktär.
Det svenska ordet karaktär kan ha tre olika betydelser:
I en mer allmän beskrivning kan man säga att en ledares karaktär avser nummer ett. Det kan handlar om en persons läggning, lynne, personlighet, egenskaper eller sinnelag.
Nummer tre är inte alls relevant. Däremot är nummer två högst relevant. En ledare med karaktär har moralisk styrka, viljekraft och en förmåga att motstå frestelser.

Ledarskapskaraktär innebär alltså att leda med en moralisk kompass och ha styrkan att följa sin moraliska övertygelse.
Forskarna Crossan, Ellis och Crossan definierar karaktär som en sammansättning av vanemässiga mönster av tankar, känslor, vilja eller motivation, och handlingar som kan identifieras som dygdiga. Dygdig kan man i sin tur beskriva som ädel, nobel, moralisk. Något som gör rätt saker helt enkelt. Ledarskapsforskare som Warren Bennis menar att ledare är just ledare därför att de gör rätt saker. Ledarskapskaraktär är med andra ord att göra rätt saker. Här blir det dock lite oklart om det finns ledarskap som bygger på att göra fel saker eller om det finns ledare som oftast gör rätt saker men iband gör fel saker. I det senare fallet har de i så fall inte lyckats motstå frestelser elternativt inte insett att det de gör är fel.
Det finns alltid problem förenade men det goda ledarskapet. Man kan ändå vilja fördjupa sig i vad ett dygdigt ledarskap eller vad en ledare med karaktär innebär.
Mary Crossan, Cassandra Ellis och Corey Crossan har skapat en modell som de menar beskriver och i någon mån förklarar vilka faktorer som ligger bakom ledarskapskaraktär. De underliggande faktorerna är:
Kärnan hos en ledare består av uppfattningar och övertygelser som påverkas av de fyra faktorerna. Kärnan i sin tur avgör om man är en ledare med karaktär eller ej.
5 aug. 2021
Vad har du för föreställningar om ledarskap? Är ledaren för en grupp eller organisation den som gör hela skillnaden mellan ett nederlag, ett medelmåttigt resultat eller en storslagen framgång? Vissa verkar helt klart tro att det fungerar så. Vissa har en ganska förenklad och romantiserad bild av ledarskap. När det går bra är vi till och med villiga att kalla ledaren en hjälte.

I detta inlägg presenteras en teori om våra föreställningar om ledarskap som just bygger på att vi har en tendens att romantisera och förenkla bilden av ledarskap. Vi går tillbaka till upphovspersonerna och deras ursprungliga artikel. Därefter tittar vi på hur andra har diskuterat denna teori under decennierna som har gått. Slutligen tittar vi på en artikel som presentera fyra studier som försöker bekräfta den ursprungliga teorin men delvis misslyckas.
James Meindl, Sanford Ehrlich och Janet M. Dukerich skrev den urpsrungliga artikeln med titeln The Romance of Leadership somo publicerades 1985. De formulerade i denna artikel en teori som innebar att allmänheten, ledare, följare och även vissa forskare gärna ville beskriva ledarskap som något enkelt och romantiserat. De gjorde följande antaganden i sin teori:
31 juli 2021
Vad är strategiskt ledarskap? Många har försökt svara på frågan. Mehdi Samimi, Felipe Cortes, Marc H. Anderson och Pol Herrmann har gjort en genomgång av befintlig forskning och kommit fram till en definition och listar åtta nödvändiga komponenter.

Samimi och kollegor definitioner strategiskt ledarskap så här:
Strategiskt ledarskap är funktioner genomförda av individer i en organisations toppnivå avsedda att få strategiska konsekvenser för verksamheten.
Ledarskap i generella termer kan förekomma på många olika nivåer i en organisation men strategiskt ledarskap är något som utförs på toppnivån. Det rör sig om handlingar som får konsekvenser för hela organisationen. Samtidigt behöver det inte handla om en individs insatser utan kan fördelas på ett flertal individer i ledningsgruppen.
Strategi handlar om att sätta sin organisation i en god position i samhället, inom branschen och i förhållande till faktiska och potentiella konkurrenter. Detta innebär att strategiskt ledarskap är mer relevant inom näringslivet i en högre utsträckning än i offentlig verksamhet. Samtidigt finns det en hel del offent verksamhet som är konkurrensutsatta från andra delar av landet eller ifrån privata organisationer. Strategi medför därför att visa att man har en självklar plats inom ett visst område.
Samimi och kollegor menar att strategiskt ledarskap vilar på åtta funktioner:
För att utföra ovan funktioner krävs en rad kompetenser som specifikt är associerade med strategiskt ledarskap.
Dessa funktioner ska beskrivas lite mer ingående här nedanför.
29 juli 2021
Ledarskap förknippas ofta med makt. Man behöver dock inte utgå ifrån att det är ett utövande av makt för att påverka andra negativt. När man då tänker sig att ledare använder ett maktspråk tänker man spontant att det är att försöka tvinga andra, eller sätta andra på plats, men det gäller även här att det språk man använder i sitt maktutövande inte behöver få negativa konsekvenser för omgivningen. Allt beror på vad man menar med maktspråk.
I detta inlägg ska fem sorters maktspråk presenteras. De kan användas av vem som helst men i detta inlägg handlar det specifikt om maktspråk i förhållande till ledarskap. I vissa fall accepterar man även negativt maktspråk om det används av ledare men poängen här är att visa skillnaderna i olika typer av maktspråk och vad de leder till.
Jean-Etienne Joullié, Anthony M. Gould, Robert Spillane och Sylvain Luc har i en artikel om ledarskap och maktspråk utgått ifrån en lingvistisk modell som består av fem nivåer. På den lägsta nivån sker kommunikation på ett grundläggande sätt som kommunikatören har lite kontroll över. På de översta nivåerna är kommunikationen sofistikerad, avsiktlig och kontrollerad. De fem nivåernarna är dessa:
5. Utlovande nivå
4. Rådgivande nivå
3. Argumentativ nivå
2. Deskriptiv nivå
1. Expressiv nivå
Den expressiva nivån är den mest grundläggande som vi har minst kontroll över. De högre nivåerna är mer kontrollerande och planerade.
Här nedan presenteras de fem olika nivåerna av maktspråk och därefter preciseras hur ledarskap kan utövas med det maktspråk man som ledare väljer.
28 juli 2021
Vad menas med proaktiv? Det betyder att vara förutseende och agera förebyggande. En proaktiv person agerar innan något har hänt som kräver handling. En reaktiv person agerar efter att något har hänt. När något redan har hänt är det uppenbart om en viss handling krävs eller ej. Innan något har hänt krävs det en god gissning för att veta om det ska hända, vilka effekterna blir och vad som behöver göras. Det är det senare som proaktiva klarar.

Ett proaktivt ledarskap innebär att leda en organisation på ett sådant sätt att man förutser vad som kommer att hända och agerar i förebyggande syfte för att möta förändringen eller till och med ta kontroll över händelsen. Detta kan tänkas vara värdefullt inom branscher där man behöver vara innovativa för att överleva. Det är också värdefullt i en föränderlig värld där man ska leda sin verksamhet genom mer eller mindre förutsebara förändringar.
Andreea Kiss, Andres Felipe Cortes och Pol Herrmann genomförde nyligen en studie där de tog reda på om proaktiva ledare bidrar på ett positivt sätt till innovation inom sin organisation samt om de bidrog till goda prestationer i organisationen.
Innovation betyder vanligtvis att skapa ny nytta inom sin bransch. Det kan handla om nya tjänster eller nya produkter som utvecklar branschen och de som har intressen i vad branschen har att erbjuda. Innovation innebär alltid en ekonomisk nytta. Kreativit innebär också att skapa något nytt och nyttigt men kräver inte att det medför ekonomisk nytta. Innovation är i regel knuten till en organisation som använder innovationen för sin verksamhets utveckling. Kreativitet är ofta kopplat till en enskild individ eller en mindre grupp av individer.
Kiss och kollegor skiljer mellan exploaterande innovation och explorativ innovation. Exploaterande innovation innebär att man tar vara på de resurser och kunskaper man har i organisationen för att förbättra sin verksamhet, sina tjänster och sina produkter. Explorativ innovation innebär att man skapar ny kunskap genom forskning och experiment.
I sin studie tittar Kiss med flera på båda dessa sorters innovation. De slår också ihop de båda till en hydrid som de kalla ambidexter innovation. Att man gör två saker samtidigt. Ambidexter betyder i vanliga fall att man kan använda båda händerna lika bra till skillnad från de flesta som är utmärkande högerhänta eller vänsterhänta. Istället för att vara utmärkande exploaterande eller explorativa är vissa båda.
De drygt två hundra företag som ingick i studien tillhörde branscher som ofta är förknippade med en hög grad av innovation. Det rörde sig om läkemedelsföretag, elektronikföretag, IT-företag (inklusive mjukvaruföretag), specialiserad tillverkning och kemiföretag.
27 juli 2021
Det har under en tid förekommit en hel del intresse kring psykopater i ledarskapspositioner. Det mesta som har skrivits har handlat om hur psykotaper skadar organisationer med sin psykiska läggning. Finns det studier som tyder på motsatsen? Kan en ledare med erkänd och konstaterad psykopati lyckas i sitt ledarskap genom att vara en effektiv ledare?

Det finns forskning som visar att psykopater kan nå learskapsposition genom att de är omtyckta och att andra bedömer att de har potential. Det är den ena sidan av psykopati. De kan få andra att tro på dem. Den andra sidan handlar om att faktiskt prestera. Vad finns det för belägg för detta?
Jasmine Vergauwe har tillsammans med sina kollegor genomfört två studier för att testa eventuella samband mellan psykopati och effektivt ledarskap. Svårigheten när man testar psykopati är att det finns olika sätt att mäta detta personlighetsdrag (eller om det klassas som en sjukdom) vilket i sin tur gör det svårt att ge klara besked. Vergauwe och kollegor inkluderade därför flera modeller för psykopati och skapade därtill några hybrider mellan dessa modeller. Om någon av modellerna är bra måste det ge ett användbart utslag.
Resultatet från den första studien visar att det inte finns något positivt samband mellan psykopati och effektivt ledarskap. Att det inte finns något samband visar också att det inte leder till negativ effektivitet, d.v.s. något som kan tolkas som skada för organisationen. Den rimliga tolkningen är dock att om effektivitet saknas rör det sig inte om ett framgångsrikt ledarskap. En styrelse skulle inte kunna vara nöjda över detta. En chef som inte uppnår målen är inte en framgångsrik chef.
Vergauwe och kollegor testade även om det kunde finns modererande faktorer. En modererande faktor kan i bästa fall skapa en positiv effekt eller dämpa negativa effekter. I sämsta fall späder den på negativa effekter med psykopati.
Att vara plikttrogen (samvetsgrann eller ordningsam), som är en del av femfaktormodellen. har en direkt positiv effekt på ledarskap. Därmed kan man förvänta sig att psykopater med detta personlighetsdrag klarar sig bättre. Det finns en svag men icke signifikant tendens att psykopater som också är plikttrogna kan dämpa sin psykopati till den grad att de blir lite effektiva. Denna tendens är dock så svag att svaret måste bli nej på frågan om det är en positiv modererande faktor.
Däremot är brist på impulskontroll en negativ modererande faktor som skadar organisationen genom ett ineffektivt ledarskap. Psykopater med bristande impulskontroll skapar stora problem. Det är framför allt dessa som visar hur problematiskt det är med psykopater i ledningspositioner.
25 juli 2021
Enkelt uttryckt kan man säga att inkluderande ledarskap är att ta vara på de medarbetare man har i en grupp eller organisation och se till att alla känner sig lika värda och delaktiga i processerna.
Cynthia Teniente-Matson (2019) har genomfört en studie med ett flertal chefer med titeln CBO (Chief Business Officer = budgetchef eller avtalschef) som förekommer både inom privata företag och inom akademin. I studien tog hon reda på vilka kompetenser eller andra faktorer som var mest betydelsefulla i ett inkluderande ledarskap.
De sju faktorerna bland cheferna som ingick kan rangordnas i följande ordning:
1. Att identifiera och erkänna inslag av institutionell kultur (hur vi gör på vår arbetsplats)
2. Försöker förstå människors beteenden i olika situationer
3. Väger in organisationskultur i beslutsfattandet
4. Uppvisar förståelse för diversitet (kön, ålder, etnicitet, kulturell bakgrund)
5. Uppvisar och tillämpar inkludering i alla organisationens miljöer
6. Tolererar tvetydighet (alla tänker eller tolkar inte på samma sätt)
7. Tillmötesgå och acceptera olika kulturer
Nyckelord enligt Teniente-Matson är öppenhet, d.v.s. att få uttrycka sig, och diversitet. Det finns ett uppenbart värde i att ta vara på den diversitet man har i organisationen. Det är bra i så många lägen att man har både kvinnor och män, att man har medarbetare i olika åldrar och att man har personal med olika etnisk och kulturell bakgrund. Även språkförmåga inom olika språk ska tas tillvara. När man gör det uppvisar man också ett inkluderande ledarskap.
25 juli 2021
Forskare som studerar ledares ledarskapskompetenser tittar bland annat på analytisk förmåga eller analytisk kompetens. Vad man lägger i denna förmåga beror dock på vilken ledarskapsmodell man ugår ifrån.
Brent Ruben menar att den analytiska kompetensen innehåller förståelse för sig sig, andra och vad som händer i organisationen. Det handlar om problemförståelse och problemlösning. Slutligen handlar det mycket om mål, planer och strategier. Som man kan se spänner den analytiska förmågan över flera områden och nivåer i en organisation.
Elizabeth McDaniels kompetensmodell innehåller något anorlunda delar när det handlar om analytisk kompetens: Strategiskt tänkande, entreprenöriellt tänkande, kreativitet och handlingar som påverkar hela organisationen. McDaniel tar alltså inte med förmågor som rör detaljnivå och individer.
I en studie där de tittade på vilka kompetenser som krävsdes för att bra ledarskap bland de chefer som har titeln Cheif Business Officer (CBO) vilket kanske kan översättas till budgetchef eller avtalschef kunde man tydligt se att analytisk kompetens var de överlägset viktigaste. Den studien utgick ifrån McDaniels kompetensmodell.
Chefer som ska hantera avtal och strategier på en övergripande nivå behöver naturligtvis en analytisk kompetens. Det som kan överraska är att andra kompetenser nästan helt faller bort. Den näst viktigaste kompetensen i studien för de deltagande CBO var kommunikationskompetens. En annan viktig kompetens var att ha goda externa relationer. Att kunna kommunicera och skapa goda relationer med parter som man sluter avstal med är naturligtvis en stor fördel. Det verkar dock inte vara helt avgörande för rollen.
Analytisk kompetens behövs inom allt ledarskap. Enligt Ruben behövs det på alla nivåer och i alla situationer. Enligt McDaniel behövs det på de högre nivåerna. Kanske behövs analytisk förmåga främst när man pratar om mål, planer och strategier som i någon mening ingår i den analytiska kompetensen i både Rubens och McDaniels kompetensmodell för ledarskap.
21 juli 2021
Det händer att man pratar om destruktivt ledarskap. Vad är egentligen det? Vissa forskare menar att det inte finns något destruktivt ledarskap. Det menar de därför att ledarskap i sig är positivt och konstruktivt i grunden. Ledarskap står ju får sådant som att få människor att växa och att arbeta tillsammans för att uppnå gemensamma mål. Att växa och nå gemensamma mål är positivt och därmed kan ledarskap inte vara negativt.
Man kan därför skifta fokus lite. Om det inte finns ett destruktivt ledarskap kan man tänka sig att det finns personer i ledningspositioner som uppvisar en rad negativa beteenden (t.ex. överbrepp, oetiskt maktutövande, utnyttjande, utskällning). Dessa beteenden är identifierbara av medarbetare och därmed kan man relatera dessa destruktiva beteenden med typiska utfall i organisationer som medarbetares trivsel, prestation och vilja att byta arbetsgivare.
Forskarna Birgit Schyns och Jan Shilling har utfört en metastudie där de har slagit samman resultat från 57 olika studier och fått ett utfall där de tydligt kan jämföra ledare som uppvisar negativa och destruktiva beteenden med ledare som uppvisar positiva och konstruktiva beteenden. De har gjort en jämförelse i sex olika utfallskategorier:
Dessa ska presenteras nedan.
20 juli 2021
Förändring i en organisation kan vara planerad eller oplanerad. Krissituationer är exempel på oplanerade förändringar. Oplanerade förändringar, särskilt krissituationer, är för omfattande som fenomen att beskriva på ett rättvist sätt här. Fokus ligger på planerad förändring.
Enligt Clampitt, DeKoch och Cashman (2000) finns det fem typiska sätt som ledare hanterar planerad organisationsförändring:
Av dessa fem är det första sättet det mest lyckade och framgångsrika och de två sista är uppenbart dåliga sätt att hantera förändring. Alternativ två och tre är acceptabla. I inget av fallen får medarbetarna vara delaktiga i beslutsfattandet men delaktigheten varierar och kommunikationsstrategin från ledningen varierar. Frågan är då om medarbetarna vill vara mer delaktiga och om ledare är villiga att möjliggöra delaktighet.
Det viktigaste för medarbetare är inte inflytande utan tillgång till relevant information. Lite information är bättre än ingen information. För mycket information kan dock bli för belastande att hantera. Ett av de främsta problemen vid förändring är knapphändig kommunikation från ledningens sida. Ett annat problem är att medarbetarna kan uppleva att det de blir delaktiga i inte är sådant som de kan eller vill bidra till. Delaktigheten upplevs sällan meningsfull. Om medarbetare ska vara delaktiga ska de känna att deras insats är relevant, relaterad och uppskattad. Ledare kan ibland pliktskyldigt eller för att blidka medarbetarna låta dem vara med på ett hörn utan något egentligt inflytande. Ett sista viktigt problem är att medarbetarna inte alltid förstår syftet med förändringen. Detta är centralt för hela organisationen och kan inte tas lätt på från ledningens sida. För ledare sker förändring optimalt när medarbetarna får den viktigaste informationen och sedan rådfrågas kring vissa relevanta delar (Miller, 2015).
Detta inlägg utgör en del av en längre artikel om Ledarskap och delaktighet.
19 juli 2021
Hur hänger ledarskap ihop med kommunikation? Det har genoförts studier om detta sedan 1960-talet. Det som varierar över tid är synen på ledarskap och synen på kommunikation. I detta inlägg beskrivs en studie där fokus låg på ledares stil och framför allt på deras kommunikationsstil.
Organisations- och ledarskapsforskarna Rudi Klauss och professor Bernard Bass (1982) genomförde i början av 1980-talet en omfattande studie kring kommunikation i flera olika organisationer. De ville se hur olika kommunikationsstilar påverkade fyra aspekter av verksamheten. Denna påverkan undersöktes genom fyra effekter.
De sex kommunikationsstilarna som de utgick ifrån var:
Vårdade budskap står för en kommunikationsstil där man väger orden på guldvåg och är mån om att använda rätt formuleringar för situationen. Öppen och tvåvägs innebär en stil där man tar den andras perspektiv, väger in andras åsikter och ger återkoppling. Att vara direkt i sin kommunikationsstil är att säga precis vad man tycker och därtill stå på sig om någon annan har andra åsikter.
En aktiv lyssnare har ett stort fokus på vad den andra säger och låter den andra prata till punkt. Det handlar också om att visa att man lyssnar och tar till sig budskapet. En informell kommunikationsstil är avslappnad och vardaglig. Det görs inga ansatser till att markera olikhet eller skillnader i roller. Att ha en kommunikationsstil som är kort och koncis innebär att använda få ord och att vara kärnfull. Man kommer tidigt till skott.
Klauss och Bass upptäckte tidigt att den sjätte och sista stilen inte var användbar i deras studie. Den var för lik några av de andra stilarna.
De fyra effekterna som användes var:
I studien tar de reda på hur tillfreds deltagarna är med sina ledare vilket har betydelse för hur man trivs och hur väl man utför sina arbetsuppgifter. Att vara tillfreds med sitt jobb innebär att man trivs, ser sina kompetenser som värdefulla och blir uppskattad. Det är alltid en fördel som anställd att tydligt veta vilken roll man har så att man slipper osäkerhet kring uppgifter och ansvar samt att man därmed också vet vilka förväntningar som ställs så att man kan uppfylla dessa. Effektivitet står för om enheten man ingår i är effektiv jämfört med andra enheter.
Resultatet ska nu visa hur de fem utvalda kommunikationsstilarna förhåller sig till de fyra olika effekterna i organisationen. Det hade varit enkelt om man tydligt kunde peka ut en kommunikationsstil som den mest värdefulla men sanningen är att olika kommunikationsstilar värderades högt i olika typer av organisationer.