Ledarskap och maktspråk

Ledarskap förknippas ofta med makt. Man behöver dock inte utgå ifrån att det är ett utövande av makt för att påverka andra negativt. När man då tänker sig att ledare använder ett maktspråk tänker man spontant att det är att försöka tvinga andra, eller sätta andra på plats, men det gäller även här att det språk man använder i sitt maktutövande inte behöver få negativa konsekvenser för omgivningen. Allt beror på vad man menar med maktspråk.

I detta inlägg ska fem sorters maktspråk presenteras. De kan användas av vem som helst men i detta inlägg handlar det specifikt om maktspråk i förhållande till ledarskap. I vissa fall accepterar man även negativt maktspråk om det används av ledare men poängen här är att visa skillnaderna i olika typer av maktspråk och vad de leder till.

Fem sorters maktspråk

Jean-Etienne Joullié, Anthony M. Gould, Robert Spillane och Sylvain Luc har i en artikel om ledarskap och maktspråk utgått ifrån en lingvistisk modell som består av fem nivåer. På den lägsta nivån sker kommunikation på ett grundläggande sätt som kommunikatören har lite kontroll över. På de översta nivåerna är kommunikationen sofistikerad, avsiktlig och kontrollerad. De fem nivåernarna är dessa:

5. Utlovande nivå

4. Rådgivande nivå

3. Argumentativ nivå

2. Deskriptiv nivå

1. Expressiv nivå

Den expressiva nivån är den mest grundläggande som vi har minst kontroll över. De högre nivåerna är mer kontrollerande och planerade.

Här nedan presenteras de fem olika nivåerna av maktspråk och därefter preciseras hur ledarskap kan utövas med det maktspråk man som ledare väljer.

Ett expressivt maktspråk

Ett expressivt språk innebär att uttrycka sina känslor så som man känner dem. Om man är ledsen uttrycker man det. Om man är glad uttrycker man det. Om man är arg uttrycker man det. Det finns dock vissa möjligheter att reglera sina känslouttryck:

  • Att lindra uttrycket (t.ex. visa sig mindre ledsen än man är)
  • Att förstärka uttrycket (t.ex. visa sig mer glad än man är)
  • Att inhibera uttrycket (inte visa någon känsla alls)
  • Att maskera uttrycket (visa en annan känsla än den man känner)

Alla i vuxen ålder är relativt bra på att modifiera sina upplevda känslor i de uttryck man visar. Barn däremot kan sällan reglera sina uttryck. De visar rakt av vad de känner. När man t.ex. är riktigt arg kan även en vuxen ha svårt att dämpa eller dölja sina känslor.

Det är inte bara känslouttrycken specifikt utan även röstkvalitet och ansiktsuttryck som kan regleras. Vissa menar t.ex. att man får mer eftertryck och bättre gehör om man sänker rösten i tonhöjd när man pratar, alltså med basröst.

Maktspråk kan utövas på två sätt när man förhåller sig till den expressiva nivån. Det första är att man kan uttrycka vrede vilket kan sätta skräck eller osäkerhet i mottagaren (följaren). I normala fall gör man det när man verkligen är arg för något eller på någon. Man kan också uttrycke vrede när man inte är arg, eller bara är lite arg, för att disciplinera sin omgivning och få dem att "veta vem som bestämmer".

Att som ledare vara ärlig i sina känslouttryck är visserligen uppskattat men många har svårt att ta emot budskapet när ledaren är arg. Man känner sig som följare bara tillrättavisad och förminskad. Detta gäller i regel också när ledaren tilltalar sina följare med arg eller barsk röst trots att ledaren inte är arg.

Denna form av maktspråk handlar ofta om att sätta sina följare på plats på ett känslomässigt sätt. Man använder känslouttryck för att påverka mottagarens känslor. Det fungerar på ett liknande sätt om man sänker rösten eller spänner ögonen i någon.

Ett deskriptivt maktspråk

En deskriptiv kommunikation har som syfte att beskriva sakförhållanden på ett obejktivt sätt. Man vill alltså inte förvanska något utan bara återberätta hur något är. Detta kan uppskattas av omgivningen då det uppfattas som uppriktig kommunikation. Om man dessutom visar sitt kunnande och sin objektivitet framstår man som en auktoritet i sitt återgivande. Man kanske kan återge något i detalj på ett sätt som ger andra mer information än de annars kunnat få från andra källor.

En ledare som använder ett deskriptivt maktspråk kan göra det på ett positivt sätt eller på ett negativt sätt. Det positiva sättet innebär att man utövar sin autkoritet genom kunnighet. Detta väljer många följare att ta till sig och ger ledaren en viss trovärdighet. Det negativa sättet är när man framställer något som deskriptivt men det i själva verket är manipulerad information.

Någon som presenterar information och verkar säker på sin sak kan uppfattas som att personen har kunnighet, och därmed auktoritet, och blir därför lyssnad på. Personen kan dock avsiktligt eller oavsiktligt ge falsk information. Den oavsiktliga varianten bygger på att personen tror sig säga något som stämmer men det är själva verken bara som ledaren tror. Den avsiktliga varianten innebär att ledaren förvanskar informationen till sin egen fördel.

Den som har som avsikt att använda ett deskreptivt maktspråk på ett positivt sätt, ärligt och obektivt, kan ändå misslyckas. Det är svårt i sig att återge hur något är så att andra uppfattar det på precis det sätt som det faktiskt är. Denna nivå av kommunikation hänger på ledarens kommunikationskompetens och särskilt sådant som rör effektiv kommunikation och tydlig kommunikation. Det är därför värdefullt att ledaren utvecklar dessa kommunikationskompetenser.

Ett sätt att framstå som uppriktig är att presentera bevis och trovärdiga källor när man beskriver hur något är. Detta stärker trovärdigheten hos ledaren. Ledare som tror att det vet något eller avsiktlig vilseleder undviker trovärdiga källor. De kan dock hänvisa till källor som ser trovärdiga ut. Som man förstår finns det svårigheter med att kommunicera ärligt och trovärdigt som ledare. Karismatiska ledare och/eller psykopater i ledarposition kan använda sig av ett deskriptivt makspråk där de uttrycker vad de tror är sant som om det med säkerhet är sant. De har ett sätt att övertyga som andra lätt tar till sig. Problemen kvarstår dock. Det kan röra sig om vilseledande.

Ett argumentativt maktspråk

Det argumentativa språket bygger på de två föregående nivåerna och lägger till något nytt. Argumentet och en kritisk hållning. Man kan i sitt argument använda sig av sakförhållanden och beskriva hur något är. Man kan också uttrycka sina känslor och slå ann andras känslor. MEd argumentet är det klart att man ska övertyga och övertala. Min vill att den andra ändrar sitt sätt att tänka.

Som ledare kan man ta till klassisk retorik för att argumentera för sin sak. Om man lyckas har man i någon mening utövat makt då makt ofta handlar om att påverka något till att göra eller tänka på ett sätt som personen annars inte skulle göra. Detta är okej i sig så länge man har goda avsikter med sin argumentation och använder sann och ärlig information som grund för sina argument. Så snart man manipulerar sin information ägnar man sig åt maktmissbruk. Dels för att man redan ofta befinner sig på en högre hierarkisk nivå som lätt påverkar följare/lyssnare och dels för att man använder språket för att utöva makt på ett oärligt sätt.

Det finns ytterligare en positiv sida i det argumentativa maktspråket som ledaren kan använda. En påläst ledare, som dessutom kan genomskåda deskriptivt maktspråk från medarbetare som inte är sakligt och sant, kan använda en kritisk motargumentation. Att i sitt sätt att motargumentera kan visa att den andra hittar på, använder icke trovärdiga källor eller tror på något som inte stämmer gör att man använder makt på ett positivt sätt. Man har inget att vinna som ledare på att låta medarbetare sprida missvisande information och låta det påverka verksamheten.

Att kunna argumentera visar på en viss grad av självständighet. Ledare vill gärna framstå som självständiga även om det inte så ofta gynnar deras ledarskap. När man kritiserar något använder man språket för att visa att den andra inte är självsändig på grund av svaga argument.

Naturligtvis finns det en negativ sida i detta maktspråk och det handlar om att argumentera på lösa grunder. Man låter säker men man vill bara få vinna argumentet. Det finns många ledare som inte klarar att ha fel eftersom de tror att en ledare måste ha rätt. Därför fortsätter de att argumentera för att vinna men utan att ha belägg för sina argument.

Att smula sönder andras argument kan också uppfattas som negativt även om det gynnar organisationen som inte bygger på beslut på lösa grunder. Att medarbetarna framstår som osjälvständiga eller okunniga kan skapa ett otrevligt klimat bland följare.

Ett rådgivande maktspråk

Att ge någon råd är ett mångbottnat sätt att kommunicera. Det kan sträcka sig från goda avsikter till något som påminner om ett hot:

  • Så här kan du göra
  • Så här bör du göra
  • Så här ska du göra
  • De här valen har du
  • Om du inte gör det här kommer detta att hända

En ledare som vill väl och därför ger sina medarbetare råd inser inte alltid att det finns ett dolt maktutövande i rådvigningen. Man förstärker nämligen relationen att en av personerna befinner sig på en högre position med hög erfarenhet medan den andra befinner sig på en lägre position med begränsad erfarenhet. Det ligger i relationens natur, d.v.s. att vi har en acceptans för detta, att ledaren är mer erfaren än följaren och därför ger råd. Samtidigt kan det vara så att ledaren inte har mer erfarenhet men ändå ger råd för att befästa relationen av ledare och följare.

Ett rådgivande maktspråk innehåller ofta ord som bör, borde och ska. Man kan också säga "det ligger i ditt intresse att...". Det kan vara svårt för en följare att värja sig mot dessa ord i rådgivande form och det är inte alltid det är uppenbart att det rör sig om ett maktspråk.

Det är också svårt att klargöra om rådgivning är ett positivt eller negativt maktspråk. Enligt Joullié och kollegor består rådgivning av rekommendationer som antingen syftar till att framhäva ledarens auktoritet eller ledaren som auktoritär.

En ledare som har erfarenhet och ger råd i all välvilja förstärker sin auktoritet och understryker sin kunnighet genom att ge råd som bygger på rekommendationer som innehåller ord som kan och möjligtvis bör.

En ledare som inte nödvändigtvis har erfarenhet men vill framstå som auktoritär, d.v.s. dominera andra, ger rekommendationer som består av val och gränsar till hot eller förtäckta hot. Gör så här eller så kommer det att gå illa för dig. Även rekommendationer om att säga upp sig ingår i ett auktoritert sätt att använda maktspråk.

Ett utlovande maktspråk

Ett utlovande maktspråk är att ge löften och att förbinda sig till dessa. Makten ligger i att man faktiskt kan ge löften. Om man inte har makt kan man inte lova något som involverar andra.

Som chef kan man utlova att en anställd ska få en viss löneförhöjning eller få ta ut semester. Det är en form av makt som få andra i organisationen kan lova. Detta är i någon mening en positiv form av löfte. Man kan också som chef säga "om det enbart var upp till mig skulle du inte få jobba kvar. Jag kommer att avskeda dig så snart förhandlingar med facket och HR har gått min väg". Det är ett löfte som kan vara befogat om medarbetaren har misskött sig men det kan också vara ett hot om medarbetaren inte har gjort fel men av någon anledning har hamnat i onåd hos sin chef.

Det finns en positiv och negativ dimension i löften också. Det betraktas som positivt om ledaren tar ansvar för sina löften och håller dem. Det betraktas som negativt om ledaren inte tar ansvar för sina löften och därmed inte håller vad hen lovat. Att ta ansvar är ett positivt maktutövande medan att inte ta ansvar är ett negativt maktutövande.

Ledarskap och användande av maktspråk

Det är förväntat enligt ovan genomgång att ledare ska använda maktspråk frågan är om de gör det på ett positivt eller negativt sätt.

De positiva maktspråken

En ledare använder ett expressivt maktspråk på ett positivt sätt om hen uttrycker sina verkliga känslor med fokus på de positiva känslorna som t.ex. glädje. Om man ska vara arg ska man inte vara det för att skrämma som medarbetare. Det hjälper också att säga förlåt om man blev arg och märkte att andra tog illa vid sig.

En ledare använder ett positivt deskriptivt maktspråk om hen håller sig till objektiv fakta och enbart beskriver sakförhållanden. För att beskriva som det är behöver man vara tydlig och effektiv i sin kommunikation.

En ledare använder ett positivt argumentativt maktspråk när hen lyckas övertyga sina följare på saklig grund eller kritiserar andras argument som inte framställs på saklig grund.

En ledare kan använda ett rådgivande maktspråk på ett positivt sätt om råden är rekommendationer för hur man kan göra något bättre, från en erfaren ledare till en mindre erfaren följare. Ledaren förstärker att hen är en auktoritet på området som ger fortsatt trovärdighet.

En ledare använder ett positivt utlovande maktspråk om hen ger löften som hen tar ansvar för och kan hålla. Detta ger känslan av en ansvarstagande ledare.

De negativa makspråken

En ledare använder ett expressivt maktspråk på ett negativt sätt om hen enbart ger uttryck för negativa känslor, särskilt för att dominera andra. En ledare som förställer sina uttryck eller känslor för att dominera andra är i grunden en oärig ledare.

En ledare använder ett deskriptivt maktspråk på ett negativt sätt om hen förvränger fakta eller säger sådant som hen vet är fel. Detta kan ledaren göra för att få andra att tro på något som gynnar ledaren, eller möjligtvis organisationen, men troligtvis missgynnar följarna.

En ledare använder ett negativt argumentativt maktspråk när argumenten inte vilar på saklig grund eller väljer att smula sönder en medarbetares argument bara för att ledaren kan.

En ledare använder ett negativt rådgivande maktspråk genom att ge råd som närmast uppfattas som tvingande. När råden är hot eller förtäckta hot framstår ledaren som auktoritär.

En ledare använder ett utlovande maktspråk på ett negativt sätt när hen lovar saker som hen inte kan eller vill hålla. Att inte ta snvar för sina löften är negativt ledarskap. Att också utlova något som får negativa konsekvenser för medarbetaren är ett negativt sätt att använda maktspråk.

Sammantaget

Ibland är gränslinjen mellan ett positivt och negativt maktspråk hårfin. Även den med bästa intentionerna kan hamna på fel sida linjen. En sak är klar i alla fall och det är att man kan välja att använda ett positivt maktspråk utan att man kör över sina medarbetare. Att framstå som saklig, självständig och som en ansvarstagande auktoritet är sådant som följare uppskattar. Lär dig att vara på rätt sida gränsen för ditt, dina följares och din verksamhets bästa.

29 jul 2021

Välkommen till

ledarskap.top.
Den mest kompletta sajten om ledarskap på svenska.

 

Interna länkar

Vetenskapliga tidskrifter

Böcker om ledarskap

 

Externa länkar

blogglista.se

Ledarskapskurser

Topp10