Edgar H. Schein har gjort sig känd för att ha utvecklat begreppet organisationskultur, vilket han utförligt skriver om i sin bok Organizational culture and leadership, och tillsammans med Warren Bennis ha infört begreppet psykologisk trygghet i organisationsforskningen. Han har skrivit flera böcker om att arbeta som konsult vilket utmynnade i boken Humble consulting. Inspirerad av vad han kom fram till i den boken skrev han boken Humble leadership. Böckerna bygger på samma kärnbegrepp: relationer, personifiering, tillit och öppenhet.
Som så många andra kommer Schein fram till att världen idag är för komplex för att någon enkel ledarskapsmodell ska kunna täcka allt man behöver för att hantera ledarskap i vår samtid. Hans svar är att det handlar om kontext och process. För att hantera kontext och process behöver man som ledare har fokus på relationer, personifiering, tillit och öppenhet.
Nyckelbegreppet är att utveckla relationer till sina följare som är på en djupare nivå än den professionella nivån. Man behöver känna sina medarbetar på en nivå som ligger mellan den professionella relationen och vänskapsrelationen. Det man uppnår när man utvecklar en sådan relation är att man ser den andra som en unik person. Man personifierar medarbetaren till skillnad från att avpersonifiera densamma. Det senare sker i en professionell relation menar Schein.
När man lyckas bemöta följaren som en unik person, en person som man känner och känner för, kan man också nå en ömsesidig tillit och en viss grad av ömsesidig öppenhet. Ledare och följare samtalar med varandra på ett sådant sätt att de vet var de har varandra. Därifrån är det betydligt enklara ett leda i riktning mot det som är viktigt för organisationen.
Är den modell som Schein föreslår ny och förväntat mer framgångsrik? Schein nämner inte LMX i sin bok men LMX har sedan 1970-talet fokuserat på relationen mellan ledare och följare. Vad är det då med Scheins modell som är nytt? Medan LMX har sin utgångspunkt i socialpsykologi med begrepp som ingrupp och utgrupp har ödmjukt ledarskap sin utgångspunkt i sociologi och fyra relationsnivåer. Av dessa fyra nivåer ligger dock fokus på de nivåer som Schein kallar nivå ett och nivå två. Dessa påminner mycket om ingruppsrelationer (nivå två) respektive utgruppsrelationer (nivå ett). Schein pratar också om nivå minus ett som är en destruktiv relation där man motarbetar varandra samt om nivå tre som beskriver nära vänskap. Man ska alltså inte bli nära vän med sina medarebtare men utveckla en personlig relation där vi vet relativt mycket om sin följare och förstår hur personen fungerar. Det förutsätter att man också bjuder på sig själv och sitt eget liv.
Det som förväntas vara framgångsrikt med ett ödmjukt ledarskap är att man genom nära relationer kan öka effektiviteten mellan ledare och följare. Detta i sin tur leder till ökad trivsel och ökad prestation bland medarbetarna. Den forskning som stödjer LMX ger även ett stöd för ödmjukt ledarskap.
I en komplex värld gör man klokt i att inse att man inte kan behärska allt som ledare. Man sitter inte på alla svar. Man kan inte lösa alla problem. När man inser det gör man bäst i att ha en ödmjuk inställning till ledarskapet. Med ett ödmjukt ledarskap prioriterar man kontext, process och relation före innehåll och resultat. Det handlar om att medarbetare och grupper ska lyckas snarare än att ledaren ska lyckas.
Istället för att ta säkra steg mot sina mål bör man som ödmjuk ledare utföra adaptiva rörelser i riktning mot målet. Det är så svårt att uppnå precis det man har tänkt sig och att vara definitiv i sina handlingar och beslut. Därför är det klokare och rimligare att utföra adaptiva rörelser. En adaptiv rörelser är en rörelse i det man uppfattar som rätt riktning. Någon säkerhet kan man inte nå. Det är istället klokare att fokusera på en viss flexibilitet och anpassningsbarhet.
Den som är säker på sina handlingar har inga alternativ. När ett beslut eller en handling visar sig misslyckad kan effekterna bli väldigt negativa. En ödmjuk inställning är därför att föredra. Med adaptiva rörelser bygger man in en flexibilitet i sina beslut och handlingar så att misstagen blir så eller lätta att korrigera.
Att lägga stor vikt vid relationsskapande mellan ledare och följare är sedan tidigare bekräftat. Det är alltid värdefullt att satsa på som ledare. Även ett transformativt ledarskap, den just nu mest framgångsrika ledarskapsmodellen, lägger stor vikt vid att känna sina följare.
Med en komplex värld och komplexa organisationer är det klokt att förhålla sig ödmjukt. Några hjältar bland ledare är det sällan tal om, utan det gäller att inse sina begränsningar och försöka motsvara de krav som det omgivande samhället ställer. Flexibilitet och anpassningsbarhet är troligtvis den bästa vägen.